hejdå

comments 6
blandband

IMG_6399

I två veckor har jag väntat på att hitta orden. Jag har tappat dem, tillsammans med allt annat jag förlorat på sistone. Jag har svårt att prata om det utan att bli dramatisk. Är inget bra på att flyta med i den organiska processen, blir istället handlingsförlamad och undrar hur fan jag hamnade här.

Jag är inget bra på att ta stora beslut. Jag är den typen av person som velar, grubblar, vänder ut och in på varteviga tanke och sitter stilla i båten ett bra tag innan jag lyckas bestämma mig. Egentligen. Men nu blev det visst så, att saker bara hände liksom av sig själva. Först det där med jobbet. Ett jobb på drömföretaget IKEA som dök upp och utan att jag riktigt förstod hur, hade jag både sökt och kommit in i en rekryteringsprocess. Och så fort jag fick veta att jobbet var mitt, visste jag att jag ville ha det. Så på några dagar hade jag fått nytt jobb, sagt upp mig från mitt gamla, sagt upp lägenheten och planerade för att flytta tillbaka till Malmö, till Martin.

Men så kommer andra kapitlet av den här historien. En långt mer privat process som jag har svårt för att delge mig av i ett offentligt forum. Men det där med att flytta tillbaka, hem till, ihop med Martin igen, blir inte av. Det tog slut innan dess. Så istället flyttar jag in i ett mini-kollektiv i en mega-lägenhet i ett enormt rum med en oval vägg och tre stora fönster och en balkong.

På lördag. Två dagar.

På onsdag börjar nya jobbet. Sex dagar.

Ändå känns det som en evighet tills dess. För innan det är dags ska jag ta så många farväl att jag inte ens orkar räkna. Jag ska arbeta min sista dag i Köpenhamn, flyttstäda, flytta ut och in. Lägg dessutom till att varje minut är ca fem gånger så lång som den brukar, när hjärtat värker.

Sen är precis allt nytt.

Lise 25

comments 7
kalas

red_IMG_9801
Det var längesen jag fotade ett helt dokumentärt inlägg, men nu jäklar ska jag bombadera er med bilder från förra lördagen, när vi firade att Lise blivit 25 bast.

red_IMG_9833
Vi samlades 23 personer i Skeppevik för att fira i dagarna två. Började väldigt lugnt, tex i hängmattan med Malin.

red_IMG_9858
Sen mindre lugnt, i form av Skeppeviksolympiaden. Mitt lag hade bästa lagkänslan, men förlorade med hästlängder. Men äh, vad gör det.

red_IMG_9877
Motståndarlaget krossade oss i boule och vart visst nöjda över det.

red_IMG_9913
När solen gick ner pyntade vi tältet till bristningsgränsen. Ballonger vimplar konfetti girlanger osv osv osv.

red_IMG_9925
Och så fick alla glitter på kinderna, som sig bör när det är kalas.

red_IMG_9947
Och här har vi ju henne: födelsedagsbarnet självt! Med rosa bubbel och allt!

red_IMG_0018
Tänk att ha känt henne i 25 år, det är ett av mitt livs absolut största glädjeämnen. En så ofantligt bra person att jag vet inte vad. <3

red_IMG_0022
Sara och jag var glada och glittriga!

red_IMG_0009
Så blev det afton på riktigt och kameran stoppades ner i väskan för att inte risker att trilla i golvet under kvällen, istället fotade jag med min nya analoga kalas-kamera, så det får ni se om ett par veckor när rullen är framkallad. Fotocred på tre sista bilderna: Malin.

red_IMG_0046
Och dagen efter badade vi och segade oss kvar tills huvudena och kropparna var redo att bege sig tillbaka till verkligheten igen.

red_IMG_0050
Snipp snapp snut, så var den Skeppevikshelgen slut!

1 augusti 2016

comments 3
Köpenhamn

red_Skanningsbild-9

1 augusti 2016.

Det krävs inte mycket för att jag ska få känslan ett knytnävsslag i magen idag. Eller är det fjärilar? Jag vet inte riktigt längre. Ett trassel av känslor, svåra att reda ut.

Idag är det 23 månader sedan jag började min praktik på reklambyrån där jag sedan fick mitt första jobb.

Idag har jag börjat jobba igen. Efter tre veckor uppe i det blå. Utan rutiner, begränsningar eller vardagliga sysslor. På vift.

Idag är det tio månader sedan jag packade en backpackerväska med grejer och flyttade hit, till Köpenhamn.

Idag är det en månad tills jag flyttar härifrån, tillbaka till Malmö.

Och därmed också prick en månad tills jag börjar en ny vardag, på ett nytt jobb.

Hur känns det?

Jag försöker trassla ut känslorna:

– Pirrigt
– Sorgligt
– Läskigt
– Modigt
– Spännande
– Idiotiskt
– Varmt
– Nervöst
Osv.

Hur känns det?

JAG VET INTE. Jag har ingen aning. Hur ska jag kunna veta hur något känns, som ännu inte hänt?

Och på den frågan finns väl bara ett vettigt svar: Det visar sig med tiden.

La Banchina

comments 2
Köpenhamn

red_Skanningsbild-10b

red_Skanningsbild-11

red_Skanningsbild-11b

red_Skanningsbild-8b

red_Skanningsbild-8

Det absolut bästa som hände mig i Maj var La Banchina. En solig arbetsdag som avslutades med att Maja sa att hon hade hört talas om en nice restaurang ute på Refshaleøen, vid havet, med naturvin och egenodlad mat. Det gör vi! Sa jag och Jennie i kör och så cyklade vi ut hit. Och alltså!?!? Blev helt tagen. Glömde till min stora förfäran kameran men ett par dagar senare var jag bara tvungen att släpa dit Martin, och kameran förstås. Just denna kvällen var det dessutom ett gäng äldre herrar som spelade stämningsmusik och aftonen avslutades med att jag och Martin hoppade i vattnet och tog ett kvällsdopp. Köpenhamnssommar när den är som allra, allra bäst.